Pink campus

Våren är här påriktigt nu och vi har idag gått runt på den så kallade pink campus festival. För att fira att våren är här och att körsbärsträden börjat blomma. De är inte helt utslagna än, men det är redan fantastiskt vackert. Hoppas bara inte att det kommande regnet i helgen gör att blommorna regnar bort, det hade ju varit tråkigt! En av vägarna på campus var avstängda just för denna dag, och längs hela gatan stod det folk och sålde olika saker osv. Man kunde till exempel köpa drinkar (både med och utan alkohol), få sitt porträtt avmålat, köpa mat, köpa blommor och få en gnuggis-tatuering (fun fact 11: det är olagligt att ha en tatueringsstudio här så väldigt få har tatueringar då man även då räknas lite som kriminell). 
 
Dessutom hade vi sjukt tur med vädret. Strålande solsken och blå himmel. Den ni! Tog lite bilder som vanligt så ni kan drömma er bort. 
 
Det var dansuppträdanden.
 
Det fanns folk som sålde saker.
 
Det fanns tomtar på vift.
 
Det fanns utklädda personer.
 
Det fanns körsbärsträd. 
 
 
Det fanns folk som gjorde låtframträdanden.
 
Några av mina i-friends.
 
 
Hela gatan var full med folk.
 
Jag köpte slush som serverades i en lampformad behållare. Spännande el-ler hur? Och gissa ohm det var gott, mina smaklökar slog volter innan de kunde koppla av. Typ watt-a crap. 
 
Blev en liten paus i skuggan också. 
 
 
I-friend gänget. Bilden är ganska dålig kvallé av någon anledning, men den får duga. 
 
 

Cool info

Jag har hittat lite coola/roliga/intressanta/you-name-it fakta om Sydkorea/Busan som jag tänkte dela med mig av. 
 
1. Den högsta valören på sedlar (50000 won) har en kvinna på sig. År 2006 infördes den nya sedeln, tidigare var den högsta sedeln 10000 won, och trots att Korea har tusentals kända män genom historien var det ändå en kvinna som fick äran att bli en peng. Shin Saimdang som hon heter är dessutom den första kvinna att vara på en Sydkoreansk sedel. 
 
 
2. I Sydkorea räknas man som 1 år gammal när man föds. Och beroende på när under året man är född kan man vara ett extra år äldre också (har med när nyåret är). Det betyder att det skapar lite förvirring när man frågar en korean om hur gammal hon eller han är. En person som är född 1991 kan därför vara 28 fastän personen "vanligt" räknat endast är 26. 
 
3. Förra veckan spelades det in några scener från Marvels nya Black Panther här i Busan. Dessutom var det bland annat vid en strand (Gwangali) väldigt nära där jag bor. Kan avslöja att det kommer bli en fet biljakt i filmen, så se till att se den när den kommer ut någon gång i början av 2018.
 
4. Koreanerna verkar gilla att visa upp sina förhållanden för alla. Speciellt nu under våren kan man se hur många par som helst hålla handen och ha matchande kläder (wtf). Här om dagen såg jag dessutom ett par som sprang och höll varandra i handen. Helt galet. De är verkligen överallt. Ett par hade också matchande uppdragna strumpor på sig, allt för att man inte ska missa att de är tillsammans.
 
5. Sydkorea är tydligen the place to be om man vill ha någon skönhetsoperation. Jag fick höra igår av en som sa att det är jättevanligt att folk opererar någonting och att det är folk från hela världen som åker till Seoul för att lägga sig under kniven. Personligen håller jag mig nog borta från det där, men alltid bra att veta.
 
6. Mellan 1919 och 1948 användes melodin från Auld Lang Syne till Koreas nationalsång. Den byttes ut när Sydkorea blev självständiga till den som är idag.
 
7. Koreaner gillar söta chips. Salt existerar knappt (åtminstone inte där jag ätit). Det är alltså väldigt vanligt att det finns chips med hongung, smör och karamell. Till och med pommefrittes är sötade med honung på. Nämnde jag att jag saknar salt?
 
8. Typ alla backar in i parkeringsfickan, inte för att det här är megacoolt, men i alla fall något jag reflekterat över. I Sverige är det mer vanligt att folk bara kör rakt in i parkeringsfickan, men här verkar många backa. Now you know.
 
 
9. Busan är bergsstaden då Busan faktiskt betyder just berg. Det finns väldigt många berg häromkring som vi förhoppningsvis kommer se mer av.
 
10. Sydkorea ska tydligen vara världsledande inom internetuppkoppling och ryktet säger att de ska ha världens snabbaste genomsnittliga internethastighet. Tvek på den dock. Tycker att de i sånna fall kunde fixa så att studentrummen har snabbare internet, eller i alla fall mer stabilare då det ofta händer att man inte har någon anslutning alls.
 
Sådär, nu vet ni ungefär lika mycket om Korea som jag gör.
 
 

안녕하세요

Jag läser en kurs för att lära mig grundläggande koreanska och det är inte en dans på rosor. Den kanske mest självklara utmaningen är att de inte använder det latinska alfabetet som man är van att läsa, utan de använder skriftsystemet Hangeul. Från början använde koreanerna kinesiska tecken när de skulle skriva, men för att öka läs/skrivkunnigheten togs hangul fram av kung Sejong under 1400-talet. 
 
Hur som helst, det känns som att jag är tillbaka i klass 1 och ska försöka lära mig läsa varje gång jag ser ett ord på koreanska. Det går så långsamt. Typ som när man skulle göra högläsning för klassen och man stammar fram varje ord, så känns det. Konstant. Och även om jag tillslut kan läsa ordet/meningen betyder det inte att jag har någon aning om vad det faktiskt betyder, så det är ju helt klart den andra stora utmaningen. När jag skulle lära mig franska och spanska i högstadiet kunde man ändå se vilka bokstäver det var (även om man inte kunde själva uttalet), vilket gjorde att man kunde fokusera mer på betydelsen än varje bokstav. 
 
Det går framåt i alla fall. Sakta men säkert. Jag kan typ säga vad jag heter och vart jag kommer ifrån, men förvänta er inte stordåd, vill minnas att det inte gick speciellt bra i varken franskan eller spanskan i högstadiet. Saknar programmeringsspråken, de är ändå relativt begripliga. En sak som är bra är att vissa ord är tagna från engelskan och sen skrivma med hangeul. Lyckades faktiskt läsa "personal training" på gymmet idag vilket kändes coolt. En minimini-milstolpe skulle man nästan kunna kalla det.
 
Några av karaktärerna i Hangeul, observera att det står simple. 
 
Lite olika länder. Sweden utalas nästan på samma sätt som på engelska, fast inte helt ändå. 
 
Nu har vi äntligen fått lära oss lite om hur man beställer mat på restaurang. Äntligen slipper vi gå hungriga! Nu gäller det bara att lära sig vad olika maträtter betyder.
 
"Hej. Jag heter Sophia. Jag är svensk. Jag är utbytesstudent. Trevligt att träffas". Handen får typ kramp när man skriver på koreanska. Är lite oklart hur mycket plats allting tar också, så vissa stavelser blir väldigt höga osv.