Sophia Caspár

Jag läser en kurs för att lära mig grundläggande koreanska och det är inte en dans på rosor. Den kanske mest självklara utmaningen är att de inte använder det latinska alfabetet som man är van att läsa, utan de använder skriftsystemet Hangeul. Från början använde koreanerna kinesiska tecken när de skulle skriva, men för att öka läs/skrivkunnigheten togs hangul fram av kung Sejong under 1400-talet. 

 

Hur som helst, det känns som att jag är tillbaka i klass 1 och ska försöka lära mig läsa varje gång jag ser ett ord på koreanska. Det går så långsamt. Typ som när man skulle göra högläsning för klassen och man stammar fram varje ord, så känns det. Konstant. Och även om jag tillslut kan läsa ordet/meningen betyder det inte att jag har någon aning om vad det faktiskt betyder, så det är ju helt klart den andra stora utmaningen. När jag skulle lära mig franska och spanska i högstadiet kunde man ändå se vilka bokstäver det var (även om man inte kunde själva uttalet), vilket gjorde att man kunde fokusera mer på betydelsen än varje bokstav. 

 

Det går framåt i alla fall. Sakta men säkert. Jag kan typ säga vad jag heter och vart jag kommer ifrån, men förvänta er inte stordåd, vill minnas att det inte gick speciellt bra i varken franskan eller spanskan i högstadiet. Saknar programmeringsspråken, de är ändå relativt begripliga. En sak som är bra är att vissa ord är tagna från engelskan och sen skrivma med hangeul. Lyckades faktiskt läsa "personal training" på gymmet idag vilket kändes coolt. En minimini-milstolpe skulle man nästan kunna kalla det.

 

Några av karaktärerna i Hangeul, observera att det står simple.