Koreas snackis
Om jag skulle säga en sak som vi snackar om i princip varje dag så skulle det vara den förbannade hissen i studenthuset. Det är alltså 20 våningar och det finns endast två hissar. Dessa hissar är alltid fulla. Den ena hissen är tänk att endast stanna på ojämna våningar och den andra på jämna, men det finns en hel del bovar som bryter mot denna regel. Ni kanske tänker att "nej men så hemskt kan det inte vara, hon överdriver säkert", men så är icke fallet. På morgonen och vid lunch är hissen konstant full och man får lätt räkna med att det tar 10 minuter att förflytta sig 20 våningar eftersom hissen stannar på nästan varje våning. Helt sinnes. Och tror ni man någonsin har tur att hissen faktiskt redan är på den våningen man ska kliva på? Såklart inte. Mest troligt befinner den sig några få våningar ifrån och påväg i motsatt riktning än till våningen man står på.
Vid ytterst få tillfällen händer det att man åker hela vägen (20 våningar) utan att stanna på någon annan våning och då är man ju såklart helt lyrisk över upplevelsen man nyss bevittnatt. Då handlar samtalet om detta i stället. Alltid något. Okej, vi har faktiskt andra samtal också, men jag tyckte ändå att hissen var ett viktigt inlägg för att ni ska förstå den dagliga kampen. Och eftersom det är roligare med bilder har jag såklart fotat hissen också (som om ni aldrig sett en hiss liksom).
Endast för jämna våningar (en skylt som många verkar missa).
Tur att hissdörrarna är speglar så man kan använda väntetiden till att typ göra sig i ordning under morgonen.
Insidan av hissen, speglar även där såklart.
Förvånansvärt få knappar intryckta..
