Skolan i Sverige vs i Sydkorea
Jag har nu spenderat mer än hälften av min totala tid i Sydkorea och tänkte därför att det kunde vara intressant med en liten reflektion över skillnaderna mellan att studera vid LTU i Sverige och att studera vid PKNU här i Sydkorea. Visserligen är typerna av kurser jag studerat rätt olika då jag inte lyckades komma in på någon dator/programmeringskurs här utan tyvärr endast studerar språk, kultur och politik, men skulle gissa på att skillnaderna även är aktuella i de andra kurserna.
Antalet kurser - Nu vet jag att detta skiljer sig väldigt mycket beroende på vad och var i Sverige man pluggar men på LTU är en termin uppdelad i två så kallade läsperioder. Under varje läsperiod läser man som civilingenjör 15hp (högskolepoäng), som brukar motsvara 2 kurser. Det betyder alltså maximalt 4 kurser per termin, I Sydkorea läser man ungefär 15 så kallade credits per termin, vilket motsvarar ungefär 5-6 kurser. Dessa läser man samtidigt, utan uppdelning.
Examination - I Sverige avslutas varje läsperiod med en tentaperiod där man examineras i respektive kurs, antingen via skriftlig tentamen (vanligast) eller på något annat sätt (exempelvis rapport och redovisning). I vissa kurser har man även uppgifter/prov under tidens gång som måste lämnas in, exempelvis rapporter eller redovisningar av laborationer. Det är dock vanligtvis endast två kurser per tentaperiod. I Sydkorea har man midterms, eller halvtidsprov efter halva tiden av kursen i varje kurs som räknas in i totala betyget. I slutet av kurserna har man även slutprov i alla 5-6 kurser.
Närvaro - I Sverige är det inget krav på närvaro på lektioner och föreläsningar OM det inte handlar om ett obligatoriskt moment som man får högskolepoäng för, exempelvis presentationer och laborationer. I Sydkorea tar de närvaro under varje föreläsning och om man missar mer än en viss procent blir man underkänd. Närvaron är alltså en del av betyget. Det finns knappt någon giltig frånvaro heller, är man sjuk måste man ha läkarintyg från sjukhus för att få giltig närvaro.
Tider - Man kan ju tycka att tider är något självklart att passa. I Sverige är det väldigt sällan en lärare kommer försent till sin egna föreläsning och lektionerna startar på avsatt tid. Om en lärare kommer försent i Sverige kan man efter en stund anta att det hänt något och lektionen är inställt. Så är inte fallet i Sydkorea. Här är det fullt normalt att komma 5-10 minuter sent som lärare utan att ens be om ursäkt. I en av kurserna jag läser kom läraren 30 minuter sent till midtermen. Vi fick alltså börja med provet 40 minuter senare än vad som först var sagt.
Respekten för lärare - Missförstå mig inte nu, självklart har eleverna respekt för lärare i Sverige (i flesta fall), men jämfört med hur det är i Sydkorea är det väldigt lite. I Sydkorea är lärarna typ som gudar, och gudar gör aldrig fel och/eller ifrågasätts. De har alltid rätt. Eller? På LTU är det i alla fall okej att ifrågasätta om man tycker något är fel, och i de flesta fallen lyssnar läraren och försöker förbättre/ändra till nästa gång.
Ansökan till kurser - I Sverige har vi en kursplan som vi följer och många av kurserna behöver vi inte söka då de redan ingår i programmet vilket betyder att man automatiskt kommer in på de kurser man ska läsa. Övriga kurser som man läser utöver programmet, typ valfria kurser söker man via en gemensam portal för hela landet och för alla lärosäten. Urvalet sker genom betyg, förkunskapskrav och är såklart beroende på hur många platser som finns i kursen. I Sydkorea söks kurserna lokalt på skolans portal. Det är först i kvarn och det existerar inte förkunskapskrav såvitt jag vet.
Det var typ det jag funderat på so far och som jag tycker är de största skillnaderna. Jag föredrar nog Sverige, men skulle gissa på att det är för att jag är van med det.
